von Rosenska palatset
von Rosenska palatset är en byggnad i kvarteret Bajonetten vid Strandvägen 55 och Storgatan 58 i Stockholm. Den uppfördes 1895–1899 för hovstallmästare Clarence von Rosen efter ritningar av arkitekten Isak Gustaf Clason. I huset fanns till en början två bostadsvåningar om vardera två plan. Därutöver fanns tjänstebostäder och stall mot Storgatan och på gården. Huset byggdes om till hyreshus 1941 då ett våningsplan mitt i huset tillkom. Fastigheten Bajonetten 6 är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket är det starkaste skyddet och innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden". Husets byggherre, hovstallmästare Clarence von Rosen, inköpte två tomter i kvarteret Bajonetten där den ena vette mot den ännu inte fullt utbyggda paradgatan Strandvägen, och den andra mot Storgatan. Han lät 1895 arkitekten Isak Gustaf Clason utforma ritningarna till den nya bostaden som sträckte sig genom kvarteret. Med hjälp av ett lån på 10.000 pund från mormodern var byggkassan säkrad.
Huset uppfördes 1895–1897 av byggmästaren Lars Pettersson. Byggnaden reste sig i fem våningar mot Strandvägen och tre mot Storgatan medan gårdsbyggnaderna var en våning höga. Den jugendstil som börjat uppträda på kontinenten tog Isak Gustaf Clason avstånd ifrån. I byggnaden mot Strandvägen knöt han istället an till ett svensk-franskt 1700-tal, där det franska draget underströks av smidda balkong- och fönsterräcken med von Rosens släktvapen – de tre rosorna, och den osymmetriska porten för tankarna mot rokokon. Fasaden kläddes med Ekebergsmarmor. De svenska arkitekterna hade tagit intryck av "The White City"s ljusa utställningsbyggnader på Världsutställningen i Chicago 1893, och anpassade till svenska förhållanden kom ekebergsmarmorn väl till pass i påkostade byggnader. Detta var första gången man använde marmorn som fasadbeklädnad, men den skulle få flera efterföljare de närmaste åren. Gathuset var ursprungligen inrett med två bostadsvåningar där den ena var avsedd för byggherren och den andra för uthyrning. Våningsplanen kombinerades två och två till en bostad om vardera tio rum och kök jämte badrum och serveringsrum. Våningarna en och två trappor upp hörde alltså samman. I denna bostad bodde friherren överstekammarjunkaren Carl Carlson Bonde med familj vid sina vistelser i huvudstaden. Sovrum och kök låg en trappa upp medan den i takhöjd högre sällskapsvåningen var placerad där ovan. En innertrappa förband våningsplanen. På samma sätt var våningarna tre och fyra trappor upp förbundna i von Rosens våning, men här låg sällskapsdelen på våningen under kök och sovrum. Våningsarrangemanget uppmärksammades i pressens recensioner som ett raffinerat sätt att slippa få nattron störd av en festande granne. I husets bottenvåning fanns även rum för portvakt.
Den totala byggkostnaden uppgick till omkring 300 000 kronor, tomtpriset oberäknat. 1902 taxerades fastigheten till 550 000 kr. I tidningen Idun beskrevs det samma år som a private gentlemans home. På grund av ekonomiska svårigheter tvingades dock Clarence von Rosen 1905 sälja sitt hus till brodern Eugéne von Rosen som flyttade in med sin familj. Efter friherre Bondes bortgång 1913 bodde man ensam i huset, sånär som på mansardvåningen som uthyrdes. På 1940-talet byggdes palatset om till hyreshus under ledning Gustaf Clason, son till Isak Gustaf Clason. Vid ombyggnaden ersattes bjälklaget mellan de två mycket höga representationsvåningarna av två bjälklag varigenom man fick tre våningar med lägre rumshöjd. Fasaden kunde i stort bibehållas förutom att vissa fasaddetaljer flyttades. Senare glasades även vindsvåningens terrasser in.